Var rädd om vännerna

För en hel del år sedan så var jag väldigt bra kompis med en tjej. Vi umgicks ofta och hade väldigt kul ihop, trots att vi egentligen var helt olika som personer. Men så en dag så blev vi ovänner, egentligen på grund utav en ren skitsak (så känns det nu i alla fall) och sedan dess har vi inte pratat med varandra.

Det har nu gått ungefär fem år sedan det hände och jag tänker ofta på henne. Jag undrar hur hon har det, hur hon mår, hur hon känner och om hon tänker lika mycket på mig som jag tänker på henne. Men jag klarar inte av att ta kontakt med henne, trots att jag gärna skulle vilja. Det känns som om jag skulle ta det första steget till en kontakt så skulle det vara samma ska som om jag erkände att jag hade fel då en gång för fem år sedan.

Varför är det så in i helvetes jävla pisssvårt att svälja stolheten i bland? Jag saknar ju henne.

Var rädd om er och om er vänner