Klädpatiens

Läste på nätet om VM i klädpoker och fick en massa tonårsminne. Jag vet att jag och ”mitt gäng” spelade klädpoker några gånger i sexan sjuan eller så. Eller klädpoker och klädpoker, tror inte vi kunde spela poker så det var nog något annat kortspel vi spelade.

Det var pinsamt tycker jag, var inte så modig då heller. Att behöva visa sina då små bröst eller ta av sig sina trosor var hemskt och jag försökte dölja mig så mycket jag bara kunde. Fast mest pinsamt var det nog för killarna. De hade nog stånd redan innan någon av oss tjejer började klä av oss. Bara tanken på vad de skulle få se var väl tillräckligt för att deras kalsonger skulle puta ut.

Men nu blev jag lite sugen på att spela klädpoker igen, nu när jag kan spela poker (det blir ju lite roligare då). Men jag har ingen att spela med. I stället uppfann jag ett eget spel – Klädpatiens. Jag lade Harpan på datorn och varje gång den inte gick ut så fick jag ta av mig ett plagg.

Så nu sitter jag här naken framför datorn, i och för sig bara trevligt.

Men jag skall nog klä på mig igen och spela ännu en gång. Vill ha revansch.

Puss på er