Dagen efter syndromet - Ånger ånger ånger......

En sak har jag insett idag. Jag vaknade upp helt klarvaken i morse med insikten av att jag igår, rätt sent, ringde upp en av mina vänner och ställde en massa dumma frågor.

Saken är den att man inte skall tråna efter någon när man har druckit en massa vin. Jag trodde jag hade glömt bort ICA-flickan och inte suktade efter henne längre. Men igår så dök hon upp i mina tankar igen. Så efter allt för mycket vin så beslöt jag mig för att ta reda på alla detaljer om henne, allt om hur hon är. Nej, jag ville inte veta vad hon har för favoritfärg, vad hennes mamma hette som ogift och så vidare. Jag är inte intresserad av henne på det sättet. Jag är bara tänd på henne, vill ha henne i säng, är med andra ord kåt på henne.

Så vad gör jag? Jo, ringer upp min killkompis som vid åtminstone två tillfällen har legat med henne. Till honom så ställer jag alla dessa frågor som jag inte borde ha ställt. Jag drar mig till minnes att det var frågor som till exempel:

Är hon hårig eller rakad?
Hur smakar hon där nere?
Är hennes fitta fin?
Hur är hennes bröst? Mjuka eller fasta?
Har hon stora eller små bröstvårtor?
Hur låter hon när hon får orgasm?

HUR FAN KAN MAN STÄLLA SÅDANA FRÅGOR????????

Kompisen min blev sur efter ett tag, han fattade att jag inte var nykter och han sa att vi kunde prata någon gång när jag var ”normal”. Hur fan skall jag klara av att ens prata i telefon med honom igen eller ännu värre, träffa honom?

Usch vilken ånger man har idag. Blä!

När jag vaknade och låg och tänkte på detta i morse så blev jag akut illamående och fick rusa in på toa där jag spydde som en gris. Vet inte om det var på grund av ”dagen efter” och allt vin eller om det var på grund av att jag insåg vad jag hade gjort. Nu sitter jag här med lätt huvudvärk och dricker en massa te. Skulle till mamma och pappa på middag idag men har lämnat återbud, kände mig inte riktigt bra sa jag till dem. Vilket i och för sig är sant för jag mår piss, och då snackar jag inte om baksmällorna utan rent psykiskt.

Måste nog författa ihop ett mail till kompisen och be om ursäkt. Det bästa vore väl att ringa men han lär väl inte svara när han ser att samtalet är ifrån mig.

Sensmoralen av detta är väl att trånar man efter någon när man är berusad så skall man inte tillåtas få ringa samtal. Det borde banne mig vara alkolås på telefoner.

Fast det kunde ju varit värre – Jag kunde ju ha ringt ICA-tjejen själv. Jag har ju hennes telefonnummer.